, , , , , ,

Myten "If it's bitter it's a spitter" (är det bittert, spotta ut det)

Myten om att LSD (syra) saknar smak är mycket spridd bland dem som intresserar sig för substansen. Det sägs att om något som antas vara LSD smakar mycket bittert ska man spotta ut det, eftersom det påstås tyda på en oönskad fenetylamin, särskilt en NBOMe. Hur mycket sanning ligger det i det?

Vi vill från början påpeka att det enda effektiva sättet att kontrollera vad en substans innehåller är kemisk analys, till exempel med kolorimetriska reagenstester. Läs vidare så förstår du varför.
 

Smak, lukt och utseende är inga pålitliga analysmetoder. Det grundläggande logiska problemet med att gå på sinnesintryck är att de är subjektiva. Det utesluter inte att resultaten kan tolkas rätt, men att enbart lita på sinnena innebär en stor risk för fel.

Riskerna är allvarliga, eftersom man till skillnad från LSD kan dö av en överdos av substanser som 25I-NBOMe och DOC.

Möjliga fel med den sensoriska metoden är:
  • Falskt positiva resultat
  • Falskt negativa resultat
 
Myten ”If it’s bitter it’s a spitter” (är det bittert, spotta ut det)

 

Smaken av LSD

Många tror att LSD inte har någon smak. Men vad är egentligen smaken av LSD? Går den att skilja från smaken av det som bär LSD, till exempel papper (blotter), gel eller vätska? Är det lätt att skilja bärarens milda smak från den starka smaken av NBOMe? Och vad är skillnaden mellan smak och eftersmak? Vi går igenom frågorna en i taget nedan.
 
De första uppgifterna om smaken av LSD skrevs ner av den som upptäckte ämnet, kemisten Albert Hofmann, när han för första gången avsiktligt tog det (ur boken LSD: My problem child):
 

4/19/1943 16:20
0,5 cc av 1/2 promilles vattenlösning av dietylamidtartrat oralt = 0,25 mg tartrat. Taget utspätt med cirka 10 cc vatten. Smaklöst.

 
Vi vet alltså att lösningen som Albert Hofmann tog inte hade någon märkbar smak. Av praktiska skäl (lätt att sprida, stabilt, tål mikroorganismer) säljs LSD (syra) dock oftast som papperslappar (blotters), gel, i alkohol eller till exempel på sockerbitar. Det är inte självklart att så olika bärare inte kan smaka bittert i sig själva. I vissa fall (särskilt färgade blotters) finns den bittra smaken nästan alltid, till exempel på grund av bläcket. Därför går det inte att säga säkert att en bitter smak utesluter LSD.
 
 
Precis .. äkta blotter har en lätt bitter smak. Jag hade läst kommentarer [about] om det här tidigare och lade en Swiss geometry gammagolin-lapp på tungan och fick total jävla panik för att den hade en svag smak. Det förstörde dagen för mig och mina vänner, jag fick dem alla att spotta ut sina. Vi lät testa dem, det var lsd, med en aning lägre dos än utlovat (en lapp på 150 ug testades till 138 ug .. acceptabelt).
 

Eftersmaken av LSD

Vad är skillnaden mellan smak och eftersmak? Är det lätt att skilja dem åt? Som namnet antyder är eftersmak en smak som dröjer kvar i munnen efter att du ätit. Alla smaker är alltså inte eftersmaker, men alla eftersmaker är smaker. Förvirrande, eller hur? Särskilt om du är påverkad av en psykedelisk substans!
 
Tänk dig följande: någon tar en papperslapp med en substans som de tror är LSD. De känner en bitter smak av bläck och/eller papper. De börjar fundera: är smaken lite bitter eller mycket bitter? Om de tycker att den bara är lite bitter kan de anta att det nog är LSD på lappen. Men efter 30 minuter börjar de känna en metallsmak i munnen. Då kan personen gripas av skräck över att ändå ha tagit fel substans! Det kan lätt leda till en panikattack och en traumatisk upplevelse. Men metallisk eftersmak är typisk för LSD, precis som Albert Hofmann skrev:
 
0,150 mg LSD den 15 april 1961, kl. 9:15
Effekten börjar redan efter ungefär 30 minuter med stark inre oro, darrande händer, frossa i huden och metallsmak i gommen.
Man kan fråga sig om en metallisk eftersmak ska räknas som bitter. Det är definitivt ingen fråga någon vill avgöra när hela dosen av psykedelikan redan har tagits upp i kroppen.
 
 

Smaken av NBOMe och DOx

Smaken av fenetylaminer, till exempel substanser i NBOMe- och DOx-familjerna, upplevs som mycket bitter, till stor del eftersom mängden substans är 5-10 gånger större än för LSD. Så är det dock inte alltid. Vissa säljare tillsätter till och med mint- eller fruktsmak för att dölja smaken. Som användarnas egna berättelser (trip reports) på Erowid.org visar är upplevelserna varierade och mycket subjektiva.
 
En användare beskriver den hemska, kemiska och starkt bittra smaken av 3,8 mg DOC upplöst i en flaska vatten (källa): 
 
Jag tog fram vattenflaskan som jag hade lagt min dos i och drack bara upp den. Smaken var hemsk, destillerad gin och den extrema bitterheten hos en kraftfull forskningskemikalie. Jag hostade, men jag var nöjd.

En annan användare tog 4 mg DOC-pulver oralt och beskrev bara en mild smak (källa):

Intag av ca 4 mg pulver (oralt). Höll pulvret i munnen. Konstig smak. Inte obehaglig jämfört med vissa andra fenetylaminer (MDxx till exempel). Kanske liknande smak som 2C-I eller 2C-P.

En tredje användare tog 2,8 mg DOC upplöst i cirka 100 ml vatten och märkte ingen smak alls (källa):

DOC löstes i 4 oz destillerat vatten och dracks. Ingen tydlig smak märktes.

Liknande berättelser finns om andra substanser i fenetylamingruppen, även NBOMe. Intrycken är alltså mycket individuella, särskilt om man inte har så mycket erfarenhet att jämföra med.

 

Effekt när substansen sväljs

Enligt vad som är känt i dag tas substanser i NBOMe-familjen, till exempel 25I-NBOMe, dåligt upp när de sväljs, så användare brukar hålla dem i munnen länge eller ta dem via näsan. Det kan få det att verka som att det räcker att svälja en misstänkt substans för att slippa oönskade effekter. Men mer forskning behövs, och som EMCDDA påpekar finns det gott om rapporter om att 25I-NBOMe verkar även när det sväljs.
 
Tillverkare ”komplexbinder” ibland också NBOMe med ”HPBCD” (en ringformad sockermolekyl av typen cyklodextrin), vilket gör att den tas upp lättare genom kroppens slemhinnor. Många märker att NBOMe med HPBCD är mycket starkare än vanligt.
 
Substanser i DOx-familjen, alltså DOC, DOI och DOM, tas upp bra när de sväljs. Du kan därför inte räkna med att det inte blir någon effekt om du sväljer en substans som visar sig vara något annat än LSD. En falsk känsla av säkerhet kan dessutom öka riskerna.
 
 

Sammanfattning

Det ligger ett korn av sanning i påståendet att LSD inte är bittert. Men i praktiken, som den här artikeln förklarar, kan substanser som innehåller LSD också smaka bittert eller uppfattas så, och substanser utan LSD kan sakna smak. Den enda rekommenderade metoden för att identifiera LSD är kolorimetriska reagenstester (eller laboratorieanalys, om det finns tillgängligt).

Den metod vi rekommenderar för att testa LSD består i princip av två delar. Först behöver du bekräfta (eller utesluta) att LSD finns i provet. Till det rekommenderar vi två reagens: Ehrlich och Hofmann. Att använda mer än en typ av test rekommenderas alltid, eftersom det gör analysen mer exakt och minskar risken för falskt positiva resultat. Här är Ehrlich huvudtestet för att bekräfta indoler, till exempel LSD och DMT, men också icke-psykoaktiva 5-HTP, tryptofan, tryptamin med flera). Det andra testet, Hofmann, blir blått nästan bara med LSD.

Enligt forskning (och som den vinstdrivna logiken på svarta marknaden antyder) är det ytterst osannolikt att ett prov som bekräftats innehålla LSD också innehåller något utblandningsmedel. Säljare vill inte lägga mer pengar på en produkt som redan efterfrågas. Om LSD däremot har uteslutits rekommenderar vi reagensen Marquis och Mecke (eller Liebermann och Froehde). Om de reagerar direkt med en tydlig färgförändring kan det tyda på NBOMe eller DOx. Var noga med att inte förväxla papper som långsamt blir kolsvart med ett positivt resultat.

Testinstruktioner för LSD

Rekommenderat testschema för LSD

Källa: egen

LSD-testkit

Det bästa testkitet för LSD är LSD-testkitet, som innehåller reagensen Ehrlich, Hofmann, Marquis och Mecke. Det kan på ett pålitligt sätt bekräfta LSD-25 och utesluta aktiva utblandningsmedel. Samma testkit kan användas för att testa DMT och många andra kemiska föreningar, se respektive produktsida för mer information.

Testkit för LSD och LSD-derivat:

Inget testresultat kan visa att en substans är säker. Ingen substans är 100 % säker.Den här artikeln publiceras i skademinimerande syfte. Den uppmuntrar inte till användning av psykoaktiva substanser och ersätter inte medicinsk rådgivning.