Tillbaka till Protest Magazine Vi testar gränserna för Simon’s-testet med 4-CMC (4-klormetkatinon)

Vi testar gränserna för Simon’s-testet med 4-CMC (4-klormetkatinon)

Hur undersöker man ”slumpmässiga” resultat, om inte genom att ändra protokollet för det kolorimetriska testet?

När jag som vanligt letade efter referenser om reagenstester fångade en märklig forskningsartikel min uppmärksamhet: Tusiewicz m.fl., Limitations of Simon test in new psychoactive substances analysis. [1] I motsats till våra egna omfattande observationer rapporterade författarna att Simon’s-reagenset reagerade ”slumpmässigt” med 4-CMC. Trots att de betonade testets dåliga tillförlitlighet har författarna knappast prövat några ändringar i det kolorimetriska protokollet, och därför undersöker jag i den här artikeln vad som skulle kunna förklara den rapporterade skillnaden.

”Det verkar slumpmässigt”

”Det verkar som att det är slumpmässigt om ett korrekt eller ett falskt negativt resultat uppstår.”

Kaja Tusiewicz, MSc, 1 april 2025; översatt från polska.

Studien undersökte 163 beslagtagna prover från rättsfall under 2017-2021 och använde bara en redovisad procedur för Simon’s-testet. Den redovisade inga kontrollerade jämförelser av ändringar i protokollet för att undersöka misslyckade reaktioner. Författarna rapporterade cirka 3 % positiva resultat och 88 % falskt negativa. [1]

3-MEC, 4-CEC, 4-CMC och 3-CMC efter 0, 2 och 5 minuter. Tusiewicz m.fl., figur 5, s. 158. [1]

Studiens negativa reaktioner

Artikeln visar exempel på prover som inte gav den förväntade blå reaktionen. Figur 5 jämför olika exempel på negativa och osäkra prover. Medförfattaren Kaja Tusiewicz, MSc, tillade i vår korrespondens att färgen utvecklades snabbare med mindre koncentrerad CMC.

Prof. Paweł Szpot upprepade personligen att Simon’s-reagenset är opålitligt med CMC.

Simon’s-reagenset reagerar inte pålitligt med CMC.

Prof. Paweł Szpot, Wrocław, 29 oktober 2026;

Det förklarar ändå inte den misslyckade reaktionen. Om Simon’s är pålitligt eller opålitligt med CMC går inte att fastställa utifrån en studie som bara använde en procedur, utan kontrollerade jämförelser av de relevanta variablerna.

Arkivtest av 4-CMC: blått med Simon’s. Identifierat med GC/MS av Energy Control; inga föroreningar rapporterade.

Tusiewicz m.fl. rapporterade ändå flera blå reaktioner, även med 4-CMC. [1] De positiva reaktionerna stämmer överens med till exempel dem som visas i SIN:s video från 2018 av ett 4-CMC-prov från den publicerade studien från Energy Control av Grifell, Ventura, Carbón med kollegor. [7] Det här och flera andra liknande prover från samma spanska studie identifierades med GC/MS, utan rapporterade föroreningar. De ger också fortfarande samma positiva reaktioner i dag, vilket ett partnerlaboratorium har bekräftat.

Fem frågor att undersöka innan du kallar ett resultat slumpmässigt

Provmängd: var mängden lämplig för en synlig reaktion med 4-CMC, i stället för lånad från en sekundär amin som inte är en katinon?
Provtyp: beter sig torrt material annorlunda än en lösning i metanol?
Blandning: hjälper vortexblandning, försvagar den den synliga färgen eller ändrar den bara hur färgen fördelas?
Syrarester: vilket slutligt pH och vilka proportioner av reagens kräver provet?
Spårämnen och lösningens ålder: var materialet kemiskt oförändrat när färgtestet utfördes?

1. Provmängd: fastställ arbetsområdet

De väletablerade referensverken inom rättsmedicinsk analytisk kemi rekommenderar mer material än den lägsta nivån i proceduren som Tusiewicz m.fl. använde:

Tusiewicz m.fl.: 0,1-1 mg per reaktion. De löste 10-100 mg i 5 mL metanol och testade sedan en alikvot på 50 µL. [1]
Clarke’s Analysis of Drugs and Poisons (referenshandbok): cirka 1 mg, i regel som fast material eller ett torkat extrakt. [2]
UNODC:s manual om amfetaminliknande centralstimulerande droger (2006, s. 18-19): 1-2 mg pulver, eller en till två droppar vätska. [3]

Stapeldiagram med ändpunkter: Tusiewicz m.fl. 0,1-1 mg, Clarke’s cirka 1 mg och UNODC 1-2 mg — Provmassa per reaktion. Ändstrecken visar protokollens intervall, inte osäkerhet; Clarke’s anger en ungefärlig mängd. Massan är inte den slutliga halten. [1-3]

Hur mycket prov testades?

Den lägsta provmängden som Tusiewicz et al. använde var tio till tjugo gånger lägre än dessa rekommendationer för pulver; den högsta motsvarade den nedre gränsen hos Clarke’s och UNODC. Beredningen innehöll dessutom kvarvarande metanol, som gav extra vätskevolym och kunde späda ut reaktionsblandningen ytterligare och försvaga den synliga färgen.

Brunei-studien, figur 3: färger med Simon’s-reagens för fast metamfetamin och lösningar från 1,3 till 0,1 mg/ml — Fast metamfetamin jämfört med lösningar från 1,3 till 0,1 mg/ml. Tang et al., figur 3, s. 74. Dessa koncentrationer är inte detektionsgränser för 4-CMC. [4]

Metamfetamin: färgen i en koncentrationsserie

Fotot visar Simon’s synliga arbetsområde med en sekundär amin som inte är en katinon, metamfetamin: lösningar på 0,8-0,1 mg/ml gav allt svagare färg när koncentrationen sjönk, medan fast material gav starkare färg. [4]

Våra upprepade observationer tyder på svagare blå reaktioner med Simon’s för 4-CMC än för jämförbara mängder metamfetamin eller MDMA. UNODC beskriver också ett svagare svar för metkatinon. [3] Arbetsområdet behöver därför kontrolleras för just 4-CMC.

Positiva reaktioner med Simon’s för olika substanser i figur 2 — MDMA, 4-MPD, 3-CMC och 4-CMC efter 0, 2 och 5 minuter. Tusiewicz et al., figur 2, s. 156. [1]

Olika substanser, olika synlig intensitet

Figur 2 från Tusiewicz et al. visar också skillnader i synlig färg mellan substanser, bland annat MDMA och CMC. Det stämmer med UNODC:s referenssvar för metkatinon och med våra upprepade observationer av svagare reaktioner för CMC.

2. Provtyp: torrt eller upplöst

En matchad jämförelse av torrt material, metanollösning och intorkad rest skulle hjälpa till att isolera effekterna av beredningen; studien redovisade ingen sådan. I våra tester med torra prov nedan gav synligt större portioner liknande blå intensitet med samma mängd reagens.

Portioner av 4-CMC före och efter färskt Simon’s-reagens — Olika portioner av 4-CMC före och efter färskt Simon’s-reagens; mängden reagens hölls konstant.

Mer prov, liknande färgintensitet

Dessa synliga torra portioner är betydligt större än de 0,1-1 mg som studiens lösningsalikvoter innehöll, även om de inte vägdes. Alla fyra blev blå med färskt Simon’s-reagens, och en ännu större torr portion gjorde liten skillnad för färgintensiteten. Det stämmer med ett svar som bara blir starkare upp till en viss gräns, medan för kraftig utspädning kan göra färgen svår att se.

3. Blandning: hjälper vortexning alltid?

Jämförelsen av 4-CMC med färskt reagens, en stund efter blandning — De blå fläckarna blev mycket blekare efter blandningen.

De blå reaktionerna för 4-CMC från den föregående jämförelsen av provmängd bleknade efter omrörning. Fotona väcker en fråga: hur mycket påverkar tidpunkten för blandningen den synliga reaktionen?

Omrörning jämfört med vortexning, lika länge.
Blandning direkt jämfört med blandning efter en bestämd väntetid efter att reagenset tillsatts.
Avläsning av färgen vid fasta tidpunkter, före och efter blandning.

Dessa jämförelser skulle hjälpa till att skilja blandningens effekt från färgens utveckling över tid. Reagensproportionerna kan sedan testas separat, med koll på slutvolym och pH.

4. Kvarvarande syror: kontrollera pH och reagensförhållanden

Guy Jones, kemist på Reagent Tests UK och The Loop, föreslog kvarvarande surhet som förklaring till ett osäkert resultat med det tvådelade Zimmermann-reagenset:

”Min förväntan skulle vara ungefär så här: syran neutraliserar kaliumhydroxiden och förhindrar därmed reaktionen.”

Guy Jones, kemist, teknisk chef på Reagent Tests UK och senior forskare på The Loop

Jämförelse med Simon’s, ungefär fem droppar av del B ovan och tio nedan; den nedre brunnen visar mindre blått — Ungefär fem droppar av del B ovan och tio nedan. Mer B gav mindre synligt blått; pH mättes inte.

Mer av del B kan också betyda mer utspädning

Simon’s använder karbonat i stället för kaliumhydroxid, men samma fråga gäller: lämnar provet tillräckligt med alkalinitet kvar för reaktionen? Om pH kontrollerades var en av flera metodfrågor som Tusiewicz et al. inte tog upp; min uppföljande fråga förblev obesvarad.

Vi provade ungefär fem droppar B ovan och tio nedan. Den extra mängden B gav mindre blått, inte en starkare reaktion. Tusiewicz et al. använde också dubbelt så mycket karbonatlösning (del B, 100 µL) som blandning av nitroprussid och acetaldehyd (del A, 50 µL), ett volymförhållande på 2:1. [1]

Extra B ändrar både den alkaliska kapaciteten och utspädningen. Det här försöket skiljer inte de två effekterna åt: nästa användbara experiment vore att mäta slutligt pH med kontrollerad volym.

5. Spårkomponenter: effekten av snabb nedbrytning

Upplösta katinoner som CMC kan brytas ned snabbt, beroende på lösningsmedel, pH och temperatur. [6] Tusiewicz et al. förvarade sina metanollösningar av proven vid 4 °C, men redovisade inte hur mycket katinon som fanns kvar när färgtesterna gjordes. Utan uppgift om förvaringstiden och en stabilitetsbedömning kan den koncentration som räknats fram från den ursprungliga beredningen skilja sig från den koncentration som faktiskt testades.

Nectars TLC-testkort märkt 4-CMC 3: svagare zoner ovanför huvudfläckarna tyder på ytterligare komponenter. — Nectars testkort för 4-CMC: svaga övre fläckar visar ytterligare, oidentifierade komponenter.

Experimentella belägg för nedbrytning av CMC

Nectar Spectra Labs, ett drug checking-laboratorium med lång erfarenhet av att testa nya psykoaktiva substanser, rapporterade en relevant observation:

Prov som bedömts som rena med NMR och HPLC visade sekundära TLC-fläckar efter flera timmar i lösning.

Nectar Spectra Labs; återgivet med egna ord.

Vad dessa sekundära TLC-fläckar i 4-CMC-provet består av är fortfarande obekräftat, men det undersöks vidare nedan.

Grafisk sammanfattning: CMC:s stabilitet under olika förhållanden. Masier et al. [6]

Publicerade belägg för sönderfall av CMC

Masier et al. undersökte CMC:s stabilitet vid syntes och förvaring. [6]

Studien dokumenterade snabb nedbrytning av 4-CMC och 3-CMC, särskilt under alkaliska förhållanden. Nedbrytningsprodukterna identifierades inte; stabiliteten berodde också på lösningsmedel, koncentration och temperatur. [6]
Tidigare forskning som studien hänvisar till identifierade två nedbrytningsvägar för 4-MMC vid pH 12: 4-MMC → MPPD → MBA → DMBA; 4-MMC → N-Ac-4-MMC. Dessa gäller 4-MMC; motsvarande produkter för CMC är fortfarande oidentifierade. [8]

Sammanfattning: alla analysmetoder förtjänar vetenskaplig noggrannhet

Simon’s-reagenset är ett etablerat förtest, och om det verkar bete sig ”slumpmässigt” behöver det följas upp. Referensmetoderna, publicerade koncentrationsstudier och experimenten som presenteras här talar för att använda det på rätt sätt, inte för att avfärda det för att en beredning gav många misslyckanden.

”Slumpmässigt” är ingen kemisk förklaring. Studien visade misslyckanden med den metod den själv valde. Innan den slutsatsen utvidgas till Simon’s-testet i allmänhet förtjänar de troliga orsaker som tas upp här att undersökas experimentellt.
4-CMC ger oftast en positiv reaktion med Simon’s. Vår arkivinspelning och nya tester visar blått, även om det ofta är svagare än med välkända referenssubstanser. Täta negativa resultat kan därför sannolikt förklaras.
Ett negativt resultat är ett skäl att prova en annan beredning. Jämför torra och upplösta portioner av samma prov, variera provmängden och kontrollera blandning, avläsningstid och pH, en variabel i taget. Att upprepa en och samma metod kan inte visa vilken av dessa faktorer som förklarar misslyckandet.
Provet kan förändras efter att det lösts upp. Nectars extra TLC-fläckar och den publicerade forskningen om CMC:s stabilitet visar varför tiden mellan beredning och test spelar roll. Jämför nyberedda och förvarade lösningar i stället för att anta att kylförvaring bevarar den ursprungliga sammansättningen.

Den praktiska lärdomen är alltså att kontrollera förutsättningarna innan man kallar reaktionen ”slumpmässig”. Etablerade analysmetoder förtjänar att användas på rätt sätt och med vetenskaplig omsorg. Tusiewicz och Szpot avböjde mina uppmaningar att rätta de fel som diskuteras här.

Källor

[1] Kaja Tusiewicz, Olga Wachełko, Marcin Zawadzki och Paweł Szpot. Limitations of Simon test in new psychoactive substances analysis. Problems of Forensic Sciences 126-127 (2021), 153-166. https://doi.org/10.4467/12307483PFS.20.009.15449. Provberedning och reaktionsförfarande: tryckt s. 154.

[2] Moffat, Osselton och Widdop (red.). Clarke’s Analysis of Drugs and Poisons, 3:e upplagan (2004), s. 279-280 och 295. Allmän beredning för färgtester och förfarandet för Simon’s.

[3] UNODC. Recommended Methods for the Identification and Analysis of Amphetamine, Methamphetamine and their Ring-substituted Analogues in Seized Materials (2006), s. 18-20 och bilaga II. https://www.unodc.org/pdf/scientific/stnar34.pdf.

[4] Tang Yuan Pin et al. Presumptive testing of amphetamine-type stimulants via colour tests. ASEAN Journal on Science and Technology for Development 27(1) (2010), 66-75; koncentrationsjämförelse s. 73-74. https://web.archive.org/web/https://www.thaiscience.info/journals/Article/ASTD/10630603.pdf.

[5] Enligt författarens anteckningar analyserades ”4 CMC (Guede)” av Energy Control med GC/MS. Inga föroreningar rapporterades, vilket författaren har bekräftat. Något aktuellt kvantitativt renhetsresultat finns inte.

[6] Masier et al. Stability of 3-chloromethcathinone and 4-chloromethcathinone during synthesis and storage. Forensic Science International 389 (2026), 113145. https://doi.org/10.1016/j.forsciint.2026.113145.

[7] Grifell et al. Patterns of use and toxicity of new para-halogenated substituted cathinones: 4-CMC, 4-CEC and 4-BMC. Human Psychopharmacology 32 (2017), e2621. https://doi.org/10.1002/hup.2621. Energy Controls prov samlades in från juni 2014 till oktober 2016; GC/MS-metoden beskrivs i §2.2. Kopplingen till provet i videon kommer från författaren och fastställs inte av någon provbeteckning i publikationen.

[8] K. Tsujikawa, T. Mikuma, K. Kuwayama, H. Miyaguchi, T. Kanamori, Y. T. Iwata och H. Inoue. Degradation pathways of 4-methylmethcathinone in alkaline solution and stability of methcathinone analogs in various pH solutions. Forensic Science International 220 (2012), 103-110. https://doi.org/10.1016/j.forsciint.2012.02.005.

Ytterligare primärmaterial: författarens arkivvideo och nya foton av reagens; Nectar Spectra Labs TLC-foton och korrespondens; korrespondens med Kaja Tusiewicz om metodfelen i ”Limitations of Simon test in new psychoactive substances analysis” (medförfattare: dr Olga Wachełko, prof. Marcin Zawadzki och prof. Paweł Szpot). Nectars återgivna uttalande är en markerad parafras. Fotona kan inte på egen hand kvantifiera renhet eller fastställa reaktionsmekanismer.